Blåsarsymfonikernas historia

Orkesterns historia sträcker sig tillbaka till 1906 då fackförbundet vid dåvarande Stockholms Spårvägar gav medel för att starta en brassextett. Ensemblen växte snabbt och hade som Stockholms Spårvägsmäns Musikkår sin första storhetstid på 1930-talet under dirigenten K. P. Kallin som på 1950-talet följdes av prof. Gunnar Johansson. Under 1980-talet expanderade orkestern till dryga 40 musiker. Moderniseringar ledde till att man gick ifrån bruket av en dirigent och musikalisk ledare. Det var också nu man började vända sig till barn och yngre med speciella orkesterproduktioner och mindre ensembler ute i länet.

Professionalisering

Vid instiftandet 1906 spelade man på fritiden men gradvis gavs orkestern privilegier tills all musikverksamhet bedrevs på arbetstid, som mest 60 procent. Under 1990-talet löstes banden med SL upp i takt med att SL gick från storföretag med 10 000 anställda till en beställarorganisation med cirka 250. År 2000 tog SLL över det kulturpolitiska ansvaret för orkestern. Efter föredragningar hos Kulturrådet fick SLB 2001 uppdraget att bedriva Länsmusik i Stockholm, en verksamhet som länet dittills saknat. Orkestern tog initiativet till länsmusik eftersom man såg att mycket av orkesterns arbete redan hade den karaktären. Idag har orkestern en begränsad del länsmusikverksamhet och merparten görs av frilansande grupper i enlighet med uppdragsgivarens instruktioner.

Fullt blås med Blåsarsymfonikerna

Genom att klicka på knappen så godkänner du vår integritetspolicy.